Hur hantera spelare som förstör för andra?

Vi är ett väldigt ungt lag, både sett till spelarnas ålder och sett till hur länge vi har hållit på. Den här frågan börjar ändå bli aktuell redan nu. Jag sitter inte på några svar, alltså, men är väldigt nyfiken på hur ni andra mer rutinerade barntränare hanterar den.

Vi har haft en person som har stört träningar på många olika sätt, både för oss ledare samt spelarna.

Allt från ofokuserad, trött, ont i magen, ont i foten, oknytna skor, hungrig samt fula efterslängar. Genomför sällan hela träningen.

Jag pratade då med hans föräldrar som då blev nyfikna för deras grabb sa alltid att träningen gått bra. Fast han nästan aldrig var särskilt delaktig.

Liten bättring efter det men ej mycket. Något vi ledare vet om och får ta lite från gång till gång. Dock så verkar intresset för fotbollen ej finnas just nu. Fortsättning följer 2021…

Vi brukar vara runt 30 spelare per träning och har rätt många som inte är där för att träna fotboll (föräldrar som vill att de ska vara med eller kompisumgänge som lockar) eller stökar av andra skäl.

Några gånger har vi testat att stoppa dessa i samma övningsgrupp. Då har övriga grupper fungerat väldigt bra. Det blir inte mycket fotboll i stökgruppen, men bättre de förstör för varandra är för de som är där för att träna fotboll?

Att prata med föräldrar och få dem att vara där har fungerat i vissa fall, men ofta blir det sämre igen när föräldrarna inte är med längre efter 2-3 träningar. Och några föräldrar kan ta det på fel sätt. En del föräldrar, åtminstone i vår ålderskategori, har nog inställningen att det är något slags kvällsfritids. ”Det är väl inte landslaget?”

Allra bästa lösningen är nog att ha många ledare på plats, men lättare sagt än gjort i många lag att få fler föräldrar att ställa upp.

Hej,

Bra fråga.

Vi är en grupp på nästan 50 tjejer som tränar två dagar i veckan just nu. Nu har vi fått fler föräldrar som hjälper till vilket hjälpt till otroligt mycket då dom kan tex hjälpa till med att prata med tjejer som inte vill vara med under träningen och har en tendens att försöka få med sig andra i gruppen.

Sen har jag vid ett tillfälle ringt till en tjejs föräldrar och förklarat att dottern har utmaningar på träningarna; går gärna runt och är extremt oengagerad, försöker få med sig andra att gå av träningen etc. Jag var dok tydlig till föräldern att jag inte ville att dom skulle prata om fotbollen i negativa termer mer försöka uppmuntra och förklara hur man beter sig i ett lag etc.

Nu på sista tiden har vi blivit lite ”hårdare” i tonen, tyvärr, och sagt till aktuell spelare och hela gruppen att om man blir trött, inte vill träna med mera så får man gå av planen och göra något annat. Inte kul att behöva göra det med åttaåringar men det fungerar ändå okej, vi i tränargruppen har kommit överens om att göra så för att inte fastna i att lägga för mycket energi på ett detta utan fokusera på dom som är där och vill spela. Det som skett är att tjejen/erna som gått av planen ofta kommer tillbaka efter ett tag för det är inte alltid så kul att stå bredvid och titta på…

Vi skickar även ut ett kortare mail efter en av träningarna varje vecka och berättar vad vi tränat på hur, hur många vi var på träningen med mera och där har vi även tagit upp saker som kanske inte fungerat som jag nämner ovan.

Vi har en kille där vi länge misstänkt någon form av bokstavsdiagnos. I våras kom besked och han påbörjade medicinering mot ADHD.

Som tur är har han väldigt engagerade föräldrar som står vid sidan av i stort sett varje träning, men han får såklart ändå frispel ibland.

Vi har valt att köra hårt mot hårt och inte tolerera ett dåligt och kränkande beteende. Beter han sig illa får han lämna planen. En diagnos får inte vara en ursäkt. De andra barnen känner inte till hans diagnos och det hade sänt ut fel signaler att särbehandla honom ”för att det är synd om honom”.