Svar till: Lyckade övningar

Jag tränar ett relativt nystartat lag med sjuåriga tjejer. Mitt mål är att de ska ha så mycket boll vid fötterna som möjligt under träningarna. Minimalt med väntetider, minimalt med tvåmål på större yta. Så många bolltouch som möjligt.

Problemet är att få det roligt och varierat, så att inte tjejerna tappar intresset (vilket de enkelt gör). Det gäller helt enkelt att ”lura” dem med övningar där de kanske inte tänker på vad de tränar på egentligen, för att det är så roligt.

På den senaste träningen gjorde jag en övning som träffade alla boxar och som jag definitivt kommer att fortsätta göra olika varianter av.

Jag har koner i tre färger – röd, gul och blå – och använder dem i tre olika segment som ska symbolisera ett Indiana Jones-liknande tempel. Det första är de röda konerna. De är utkastade på en ganska tajt yta (10×10 meter ungefär), med oregelbundna avstånd mellan dem. Konerna symboliserar lava. Tjejerna ska dribbla runt på ytan (det gör inget om de rör sig några meter utanför de yttersta konerna emellanåt) och undvika att träffa ”lavan” med fötterna eller krocka med varandra. Efter ett tag gör jag små justeringar, som att bara köra med högerfoten eller bara försöka köra med sulan. Det här blir samtidigt uppvärmningen för dem.

Sedan går vi vidare till nästa del: de gula konerna. De är utlagda i två parallella rader med en meters mellanrum och symboliserar en ström av smält guld. Här ska tjejerna, så kontrollerat som möjligt, lobba eller på annat sätt lyfta bollen över guldströmmen.

Den tredje delen är de blå konerna. De symboliserar en vattenström med virvlar. Tjejerna ska ta sig ett varv runt en kon med bollen under kontroll (det symboliserar en strömvirvel), sedan upprepa proceduren två gånger. Konerna är 12-14 till antalet och utspridda med kanske två-tre meters mellanrum. Tjejerna får välja vilka tre de vill. De blir uppmuntrade att byta riktning på varvet runt konerna emellanåt. Även testa med båda fötterna.

När vi har kört alla tre segmenten separat, kör vi alla tre på rad. Efter den blå delen springer de utanför banan och ner till den röda delen igen, där de börjar om. Inför sista gången pausar vi och jag förklarar att en stor bit is (det hade passande nog frusit på vattenpölarna omkring planen natten inför) är en stor diamant som de måste ta sig igenom hela templet för att få tag på. Men: alla måste komma i mål först, så det handlar om att alla spelare måste klara banan. Det gör att de får känna att de gör det som ett lag och att det inte är en tävling mellan dem.

För att alla de här delövningarna ska flyta på bra med ett gäng spralliga sjuåringar, behöver man vara minst tre ledare, där en är placerad vid varje del. Sedan måste alla ha en boll var, så klart.